Så vad gör man med två barn som har olika syn på vad som är en skön semester?
Adam vill helst bara fånga och prata om Pokémons. Iris vill bara leka, klättra och springa. Båda gillar att bada, men det gör ju alla barn. Lägg också till att jag också vill ha ut något av dagarna.
Så idag tog vi liften upp till närmsta topp för att ta en liten vandring. Jag brände barnens intresse för att vandra för ett par år sedan när vi gick alldeles för långt, för många höjdmeter och med för lite matsäck. Tårarna rann och benen skrek av trötthet då, men med lite tur, löfte om glass och djävlar anamma så klarade vi det då.
Så nytt försök idag.
Det var lite mer utmanande än jag trodde och både barnen och jag var trötta när vi gått halvvägs och satte oss för att äta. Visst är det mäktigt att sitta och äta med Dolomiterna som backdrop? En stor rutschkana med klättervägg för att komma upp låg precis bredvid terassen, perfekt.
Vi tog alla stigningar och utförspartier på vägen tillbaka också och hann tillbaka till liften lagom till åskan mullrade. Ute på leder när naturen visar sin styrka så är jag inte kaxig. I morgon tar vi bussen till grannbyn för att gå en kort led anpassad för barn med äventyrsstationer.
