Vi alla tre njöt så av Selva Val Gardena att vi bestämde oss för en extra natt. Vi trivdes så himla bra på hotellet som hade fin pool, härliga rum och bra restaurang. Det fanns lediga rum på samma hotell, men i stället Residence-delen som innebar mer lägenhetskänsla. Hade jag vetat att det fanns hade jag valt det till hela vår vistelse. Där hade vi kunnat fixa egen frukost och kanske köpt med take-away någon kväll. Dessutom var priset ungefär hälften mot vad vi betalade för att bo på hotelldelen. Oavsett så hade vi härliga dagar så det var så värt. Men jag tar med mig den lärdomen till nästa gång vi åker till Alperna, för många hotell verkade ha både hotelldel och Residence-del. Dessutom hittade jag tvättstuga i källaren. Bara en sån sak gör ju en lycklig när man reser med en begränsad mängd kläder.
Så vi tog oss med buss från Selva, bytte till tåg i Ponte Gardena, bytte tåg i Brixen, åkte till Verona och hoppade på snabbtåget till Trieste. En lång eftermiddag på italienska färdmedel.
Än så länge var det frid och fröjd, barnen satt som ljus och jag var kanske lite stressad över vårt tighta byte till bussen som skulle ta oss från Trieste till Portoroz, men det skulle vi nog hinna. Vi njöt till fullo av gott om plats, bubbel som ingick och eluttag vid platsen.
Det visade sig inte var några problem med tanke på att bussen var en timma sen. Klockan närmade sig 22:30 och det skulle bli tight till incheckningen på hotellet till 00:00. Så där står jag och barnen i ett skumt bussgarage bakom tågstationen i Trieste. Ni vet alla hur mysiga områden kring tågstationer är på kvällskvisten.
Så jag börjar ringa hotellet men kommer bara fram till hotellbokningen som såklart stänger kl 18. Ja, ja det löser sig, vi hoppas på bussen mot Slovenien och jag ringer istället hotels.com som jag bokat rummet genom. De svarar att tyvärr så måste du ha ringt hotellet i förväg och bestämt tid för check-in. Har jag inte gjort det? Nope. Så svaret från den internationella kundsupporten är att det verkar väldigt oansvarigt att resan ensam med två barn så sent på kvällen. Jaha, tackar för det…
Svetten börjar rinna så lätt när jag förstår att vi kanske inte kan checka in på vårt hotell. Vad gör vi då? Hur stort är Portoroz? Finns det hotell som kan ha ett rum ledigt? Vänta, visst var det ett Casino på hotellet också? Det måste finnas en soffa vi kan sova på i värsta fall.
Jag brukar sällan stressa upp mig på resor, men nu var stresspåslaget stort. Plötsligt säger Iris ”mamma, jag mår lite illa”. Japp, åksjuka. Öser hur allt ur en necessär och hinner precis. Busschauffören låtsas som inget och 10 minuter senare har jag kastat min necessär i närmsta papperskorg på busstationen i Portoroz. Lovely!
Jag tittar runt och ser att det ligger massa hotell i staden så jag andas ut lite. Vi är framme strax före midnatt och jag håller alla tummar jag har, två, att vi kan checka in. Barnen sparkar på sina sparkcyklar och jag tar snabba steg mot hotellet. Det är öppet och vi andas ut alla tre. Checkad in, lägger oss alla tre i dubbelsängen och ser ett program på IPaden som vi somnar till. Lite stressig kväll, men det fixade ju sig. När det ljusnade dagen efter klev jag ut på balkongen och njöt av utsikten där man skymtar Kroatien i horisonten.
